Det Var En Gång

"Frank Sinatra med låten Once Upon A Time"
 
Det var en gång för länge länge sen....nu skriver jag ett inlägg helt och hållet i engelska, då detta är nått jag har jobbat på med väldigt väldigt länge. Suck! Tursamt nog så behöver jag bara klippa och klistra så är det klart :-P
 
English Special:
 
Once upon a time, a long long time ago, this post will be almost entirely in English, as this is something I have been working on for a great many years. Sigh! >.<! Luckily enough, I just need to copy and paste and it is done :-P It is a little piece out of a book that I had planned to finish before my death so to speak. I doubt if it ever will be, as ideas are like trickling water. When the going gets tough it peters out!
 
To the start.
 
Ann, Helga and Simon were planning a long road trip together. The year was 1943 and the second world war was in its 3rd year for these three misfits. Ann had been Helga's friend ever since she could remember. They met in Sweden on holiday in Stockholm and Helga had then in time moved to London where she had met Simon, who by this time was a Spitfire pilot in the RAF. Just that morning they had been discussing what had happened to John Marley, another pilot that was in the USAAF flying the B17 bombers over Germany. Just the week before he had been caught in heavy flak over Dresden and returned to base with holes the size of soccerballs in the wings and tail, and Jimmy Stoker had caught a round in his leg, making him eligable to go home.
 
Now on his 13th mission John had looked forward to trying to skip biting the bullet. The 13th mission to a destination unknown until they were halfway over the English channel. This however would prove to be the number 13 that so many fear. Simon was flying cover beside John's "Bell Of The Skies" when out of the sun behind the clouds a ME109 and his squadron of marauders appeared out of nowhere. Simon broke hard right and pulled back on the stick in a wide circle trying to get altitude as fast as possible and get in behind the gerry. John, who by now almost felt unbothered by this situation kept flying straight and true toward the Dutch coast just north of Amsterdam. Somehow he had a gutt feeling that this would be his last mission until the end of the war. Little did he know that this was to be his greatest feat of the war, making the rest of the bombing runs almost dreary.
 
Simon had by now caught up to his adversary in a semi steep dive towards the sea and gave him a few rounds in the tail which made the German lose concept of position in the sky and nosedived straight into the drink with a thunderous splash that for some reason or other seemed to go on forever. Looking back over his shoulder Simon saw yet another coming in from behind him so he rolled over on his back and did an outward half roll, cutting the German off half way riddling him with bullets under his belly and engine. There was a strong flash and for a second Simon was blinded by the light of the unexpected explosion. Partly disorientated he had to head for home to refuel and rearm.
 
John sighed a sigh of relief when he realized that Simon and his mates actually had managed to stave off the largest brunt of this attack and up to know they had only lost 3 of the squads 17's. They were lucky to come home he thought, when over 20 of his group of 30 had been shot down in the last run.
 
Back on dry land and back at home base Simon got out of his plane and then realized how lucky he had been. All the adrenalin had held him at his peak performance and unwittingly drowned any apprehensions he might have had that he would possibly get shot down. As he climbed out of the cockpit he saw out of the corner of his eye Helga come running over to the Spitfire with wide eyes of disbelief at the sight of the damage. At that moment Simon saw what she saw, because just behind where he had been sitting was a gaping huge whole straight through the fuselage. With a sigh of relief he hugged Helga and tried lightheartedly calm her down by asking what was for dinner. She laughed and slapped him playfully on his shoulder and said "you bugger." They headed to the debriefing room where they were met by Staton who was base commander. Helga had to sit and wait outside the door until Simon was done. At that moment her friend Ann came in through the door with a somber face, telling Helga that John had been shot down just north of Eindhoven. (excert out of my book to be, "The War Of The Loved Ones" ©Andreas Viasson, Sweden.
 
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
 
.

Allt material är min ©opyright om inte annat uttryckligen skrivs och får ej användas i annat syfte utan mitt tillstånd.
Kategorier: boken - dag för dag (offentlig dagbok)

OOpss

 
"Kritzers med låten När Jag Tänker På Dig"
 
 
....eller ja. Jo, idag var det defenitivt ingen värme ute. Grådaskigt, snålblåst, kallt med snöflingor som dingla ner så jo, det kändes minsann. Vad gör man när man haft en jobbig natt? I mitt fall blev det till ett stall hos en jag känner och tillbringade lite tid med en häst och snackade och gosade med den. Rykta med mer. Inte för att den riktigt förstod vad jag babblade om men den verkade i alla fall förstå hur jag mådde då jag fick en fin "kram" av den. Nej det är inte hästen i bild. Den är från ett tidigare tillfälle.
 
Hur som helst. Jag har lagt det här inlägget i kategorin boken för jag fick ett par förfrågningar från annat håll om varför jag inte lägger upp fler inlägg från boken och varför jag inte skickar in den nångång till ett förlag och om jag någonsin blir klar med den. Faktum är att jag är väl i stortsett klar med den. Just nu så läser jag om den för vad som känns som 100 11:fte gången för att rätta till fel. En av mina så kallade "quirks" (ut: qwörkes)
 
Ha en underbar Fredag. Festa med förståndet och lämna bilen hemma om Ni ska dricka. Fyllekörning är inte acceptabelt!!
 

 
And then to my English readers. Oops I am sorry. I didn't realize you were so many, but now with the statistics being upgraded to even include countries I have gotten a better oversight into where you all are from. Thank you for reading this. I just hope that the translator has given you a decent understanding into what i have written.
 
So to the following countries.
 
1:) USA  mainly California and Florida
2:) United Kingdom and Scotland
3:) Ireland
4:) Australia and New South Wales
5:) New Zealand
6:) South Africa and Namibia
7:) South Korea
 
and last but not least
 
8:) Japan.
 
My apologies. As of now I will include a true translation to my blog entries and once again thanks.
 
Todays entry:
 
Yes, well, it isn't the warmest day I have experienced. Windy, cold, and snowflakes hanging in the air. I can tell you I felt it when I went out for a while. So, what do you do when you have had a terrible night? Well in my case, I visited someone I know that has a horse and decided to spend some time with it. Brushing and talking to it. I doubt if it really understood that much of what I babbled about but I got a sweet hug from it anyway. No, it isn't the horse in the picture, which is from an earlier occasion. I love horses and dogs so, there you go.
 
As to the second part of my entry. It is more directed to my swedish readers. I have been writing on a book, or on one of 3 books and the one I have been publishing here in bits and pieces is a "love adventure" of sorts. It is near completion and at the moment I am rereading, and re-rereading to find mistakes and glitches before I send it for proofing and to a publisher.
 
Have a wonderful Friday. Party with logic and sense and leave the car at home. Drunk driving is NOT acceptable.
 
Godmiddag och Godkväll från Bloggen.
 
.

Allt material är min ©opyright om inte annat uttryckligen skrivs och får ej användas i annat syfte utan mitt tillstånd.
Kategorier: Tankar om kärleken och livet - boken - dag för dag (offentlig dagbok)

Till Ett Efterfrågat Inlägg, Boken

"Chris Brown med låten Before You Go"
 
...men först, Söthet kommer i många olika storlek och sorter. Naw :-)
 
"Peter sträckte på sig och vred sig om i sängen och skulle titta på Julia som han faktiskt den natten drömt om, men hon hade stigit upp redan. Han tittade på klockan och till sin stora förfäran så hade den hunnit bli 13:00 redan. Det var ju inte så att dom varit uppe så länge natten innan, men han resonerade för sig själv att det måste vara den friska havsluften som varit det som fått bägaren av trötthet att rinna över.
 
Han la märke till att gardinerna framför det stora glasdörrarna stod och fladdrade lite lätt i den svala men sköna tropiska fläkten som blåste in från havet. Huset dom hade hyrt stod i vattnet på styltor så det var i princip bara kliva upp, gå ut på balkongen och hoppa i. Då upptäckte han var Julia hade tagit vägen. Hon satt ute i en solstol på den långa verandan klädd i inget annat än det hon var skapt i. Han log för sig själv där han stod lutad mot enda dörrkarmen och tänkte hur tur han hade som hade fått en sån underbart vacker tjej, på alla vis. En gäspning bröt vattnetsbrus och hon hoppade till för att täcka sig, men upptäckte på en gång att det var han som stod där. Hon log åt honom och förmanade honom kärleksfullt för att han inte förvarnat henne. Han skrattade och sträckte på sig en gång till innan han satte sig i solstolen brevid henne.
 
På bordet framför dom så var det färska frukter och fruktdrycker av alla dess slag samt inhemska bröd med ostskivor och allt man kunde tänka sig till. Bora bora, öarnas paradis nådde äntligen hem till hans utmattade kropp och med en suck så kände han hur stressen lämnade hans kropp. Han lutade sig över Julia och kysste henne på naveln så hon pep till och som då raskt kysste honom tillbaka av glädje att det var nu dom två, på deras drömställe på deras bröllopsresa.Vad kunde gå fel....(ur boken ©Vinden Visar Vägen av Andreas Viasson ).
 
 
Godmiddag och Godkväll från Bloggen.
 
.

Allt material är min ©opyright om inte annat uttryckligen skrivs och får ej användas i annat syfte utan mitt tillstånd.
Kategorier: boken - dag för dag (offentlig dagbok)

ElVikia



 
"Heathens med låten Twenty One Pilots"
 
 
 
"Peter tittade på Julia och hon tittade på honom. Båda satt där i tystnad innan han till slut bestämde sig för att fråga vad som hade inträffat. Den kvinnliga agenten skakade på huvudet lite lätt och tog ett djupt andetag innan hon började prata. Nästan en kvart senare så hade hon ändå inte kommit fram med vad som egentligen hade hänt. Hon pratade om Nazi agenter och tyska landsflyktingar från andra världskriget och om snea doktorer som gillade att göra experiment på unga tjejer. Det gjorde att Peter började att tänka på den fruktade doktor Mengele som även kallades doktor Död eller dödsängeln som gjorde experiment på unga flickor som var tvillingar och var interner på Auschwitz. Fruktan satte in hos honom när det kalla kårarna rann ner för ryggen i obehagligt rask takt.
 
Julia tog hans hand och försökte lugna honom, för hon kände igen symptomen hans. Det som kom innan han blev rasande arg. Han tog ett djupt andetag och frågade återigen vad som hänt deras kompisar och vänner. Då berättade den manliga agenten att dom åkt ut för ett mindre stup i en buss som var på väg mot Los Palos men enligt överlevande hade tjejerna klarat sig fint och hade varit i sällskap med några killar när en stor svart minibuss drog in vid sidan av dom, och när dom sen vände sig om var gänget spårlöst försvunna. Allt talade för att detta hade varit en icensatt olycka för att nån informerat om deras närvaro på bussen. CIA misstänkte direkt att dom förts bort av den gruppen av nynazister som styrdes behårt av denna General och läkare.
 
Peter visste först inte vad han skulle säga utan nickade sakta på huvudet så att det båda agenterna förstod att det hade förståt innebörden av det som varit berättat för dom. Ett anrop kom över den ena agentens kommunikations radio och så sa han att dom raskt skulle följa dom. Väl i bilen sa Peter till Julia att nu brann det i knutarna att göra något och att han kunde nästan gissa på att dessa agenter skulle ha deras hjälp att genomföra någon slags räddnings aktion. Julia ville inte veta av att han eller för den delen skulle riskera deras liv, allra helst nu när dom var nygifta och skulle på den efterlängtade smekmånaden. Han log lite förmätet på henne och sa att han förstod hur hon tänkte, men dom kunde väl inte låta sina vänner bli försökskaniner åt någon barbarisk doktor eller indragna i ett krig som inte någon ville veta av. Hon började gråta, men erkände att han hade rätt på något vis.
 
Den natten fick det tu bo på ett lyxhotell som kompensation för att deras resa blivit så abrupt avbruten. Det sov som det hade glas i ögonen och trots att dom älskade med varandra länge och intensivt den natten, så fann dom inte ro för att sova ostört. Nästan morgon bultade det på hotellrums dörren och in klev en mörkhyad man som hade en pistol i handen och som hade fingret framför munnen. Han beordrade dom att tyst plocka ihop deras tillhörigheter innan han föste ut dom och ner för korridoren och ner för en brandtrappa. Det var då deras smekmånad verkligen tog en vändning för det mer dramatiska....( Ur min bok. Anden Visar Vägen. )
 
 
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
 
.

Allt material är min ©opyright om inte annat uttryckligen skrivs och får ej användas i annat syfte utan mitt tillstånd.
Kategorier: boken